Jag är händig.
Det säger inte bara jag. Det säger faktiskt andra också.
Visserligen oftast när de vill ha hjälp med något, men ändå.
Jag har byggt altaner, renoverat badrum, lagt golv och räddat åtskilliga projekt som andra människor har gett upp hoppet om.
Ge mig en tumstock, ett vattenpass och lite arbetsro så löser jag det mesta.
Det finns bara ett litet problem.
Jag äger ungefär tre procent av alla maskiner jag skulle vilja ha.
En mycket kompetent man med ett ganska tomt garage
Mitt garage ser vid första anblick ut som en välutrustad verkstad.
Det beror främst på att jag har väldigt många skruvar.
Jag har också en imponerande samling bits, borrar och små plastlådor med saker som säkert kommer till användning någon gång.
Vad jag däremot inte har är en minigrävare.
Inte heller en markvibrator.
Och definitivt ingen rejäl stenkap.
Det här har aldrig hindrat mig från att planera projekt där samtliga tre behövs.
Min fru brukar påpeka detta.
”Har du verkligen allt som behövs?”
”Självklart”, svarar jag.
Det är tekniskt sett inte sant.
Men jag har ju kunskapen.
Och det måste väl ändå räknas som det viktigaste?
Projektet som skulle bli min stora triumf
Allt började med att jag bestämde mig för att göra om uppfarten.
Den gamla hade sett sina bästa dagar. Stenarna låg lite hur som helst och efter varje ordentligt regn uppstod en vattenpöl som närmast kunde klassas som en mindre insjö.
Jag hade en plan.
En riktigt bra plan.
Jag skulle gräva ur, ordna underlaget, packa materialet ordentligt och lägga ny marksten.
Inga konstigheter.
Jag mätte, räknade, ritade och förklarade för familjen exakt hur snyggt det skulle bli.
Sedan gick jag ut i garaget.
Och tittade på min spade.
Vi tittade på varandra en stund.
Det var då jag insåg att det här projektet skulle bli väldigt långt om jag tänkte genomföra allt med handkraft.
Att vara proffs betyder också att välja rätt verktyg
Det finns en viss stolthet i att klara saker själv.
Den stoltheten tänker jag inte be om ursäkt för.
Men det finns också en skillnad mellan att vara händig och att vara envis på gränsen till dumdristig.
Att gräva ur en hel uppfart med spade när det finns maskiner som gör jobbet betydligt effektivare är kanske inte det bästa sättet att bevisa sin skicklighet.
Jag började därför undersöka möjligheten att hyra proffsmaskiner till de delar av arbetet där mina egna verktyg helt enkelt inte räckte till.
Och ju mer jag tänkte på saken, desto rimligare blev det.
Varför skulle jag köpa en dyr maskin som jag kanske använder två dagar och sedan måste hitta förvaringsplats åt i tio år?
Det räcker ju att garaget redan är fullt av skruvar.
Rätt maskin gör inte jobbet åt dig
Det fina med att hyra utrustning är att man fortfarande får göra jobbet själv.
Man behöver bara inte göra det på det allra besvärligaste sättet.
En minigrävare kan spara många timmars grävande. En markvibrator hjälper till att packa underlaget ordentligt och en lämplig kapmaskin gör det enklare att få snygga avslut på stenläggningen.
Men maskinerna behöver förstås passa arbetet.
Det gäller att ta reda på vilken kapacitet som behövs, vilka säkerhetskrav som gäller och hur utrustningen ska hanteras. Hyresvillkor, transport och eventuella tillbehör är också bra att kontrollera innan man sätter igång.
Jag är nämligen tillräckligt erfaren för att veta att en bra maskin i fel händer kan ställa till med mer än den hjälper.
Även om jag naturligtvis helst inte använder uttrycket ”fel händer” om mina egna.
Slutresultatet talar för sig självt
När uppfarten väl var färdig stod jag en lång stund och beundrade resultatet.
Raka linjer.
Stadigt underlag.
Inte en vattenpöl så långt ögat kunde nå.
Min fru kom ut och tittade.
”Det blev ju riktigt fint!”
Jag nickade blygsamt.
Så blygsamt som jag nu kan.
”Ja, man har ju gjort några projekt genom åren.”
Hon log.
”Tur att du kunde hyra maskinerna då.”
Jag tittade på henne.
”Ja, jo. Men maskinerna kör ju inte sig själva.”
Och där har vi faktiskt hela poängen.
Jag behöver inte äga varenda maskin för att kunna göra jobbet själv.
Jag behöver bara veta vad jag gör och se till att ha rätt utrustning när det behövs.
Men jag tänker fortfarande ta åt mig hela äran för uppfarten.